This is it, this is the goodbye. I'll miss you so bad.

Vet inte vad jag ska skriva. Denna veckan har varit en mardröm. Förra veckan va det ridläger, fina elever och bästa vän som gjorde att jag skratta mycket, sen va mamma här också. I fredags skulle vi gå ut, sista helgen för David på ön osv. Men den slutade i färjestaden och med att bästa vän fick åka ambulans till akuten. Tror aldrig jag har varit så rädd i hela mitt liv. Jag skrek och jag grät. Stackars underbara fina David låg och trösta mig hela natten! Tack <3
Sen har veckan fortsatt i tårar, David, min kära sambo, flyttar härifrån idag, och inte nästgårds heller, utan långt åt faaan. Och det här med hejdå har aldrig vart min starka sida, aldrig någonsin, jag springer hellre och gömmer mig än att säga hejdå. Men den här gången tänkte jag va stark, eller inte stark alls, och faktiskt säga hejdå ordentligt. Cause boy, I'll miss you so bad. MAn vänjer sig fort vid att bo med någon, alltid ha någon att prata med, det är inte helt tyst hela tiden. Jag trivs med att ha någon boende hos mig. MEn nu ska man vänja sig vid tystnaden och det är inte riktigt lika lätt. Har gråtit så jag spytt och kommer nog gråta ännu mer.
Igår gick jag ut till Viggan vid halv ett på natten för att lugna ner mig, då hade jag börjat räkna ner timmarna. Jag hatar sånt här.

Och då har jag satt mig i en situation där jag kommer få säga hejdå till många personer jag tycker om under hösten, men jag lovar er, det här kommer bli det jobbigaste. På många sätt blir det de jobbigaste.

fan :'(

och jag saknar min vita prins och jag önskar av hela mitt hjärta att någon snäll bara skänker sisådär 85' så ja kan köpa han..